регистрация / вход

Roald Dahl Essay Research Paper Roald som

Roald Dahl Essay, Research Paper Roald som ung Roalds f r ldrar var b gge norrm n. Hans mamma hette Sofie Hesselberg, d v s innan hon gifte sig, och hans far, Harald Dahl. Harald var n stan 15 r ldre n Sofie, och hade varit gift en g ng tidigare. Under det gifterm let hade han f tt tv barn, Ellen och Louis, men hans f rsta fru, Marie, dog efter f dseln av det andra.

Roald Dahl Essay, Research Paper

Roald som ung

Roalds f r ldrar var b gge norrm n. Hans mamma hette Sofie Hesselberg, d v s innan hon gifte sig, och hans far, Harald Dahl. Harald var n stan 15 r ldre n Sofie, och hade varit gift en g ng tidigare. Under det gifterm let hade han f tt tv barn, Ellen och Louis, men hans f rsta fru, Marie, dog efter f dseln av det andra.

Harald var del gare i en framg ngsrik skeppm klararfirma, och mycket f rm gen. Han hade en villa i Llandaff i Wales, Villa Marie, som han och Sofie flyttade in i (de tr ffades i Norge ) efter gifterm let 1911. Det dr jde inte l nge f rr n Sofie fick sitt f rsta egna barn, Astrid (1912), som f ljdes av Alfhild (1914). Tv r senare, 1916, fick hon sin f rsta son, Roald. Norrm nnen uttalar det Roo-al , utan d . -nnu en dotter kom till 1917, Else.

De fyra barnen hade blivit f dda medan de bodde i Villa Marie, eller Ty Gwyn som det nu heter, men 1918 flyttade de till en st rre villa, Ty Mynydd, som l g i en by som hette Radyr.

1920 dog Astrid i blindtarmsinflammation, vilket gjorde Harald helt f rkrossad. Han insjuknade bara en m nad senare i lunginflammation, och dog. Sofie f dde n gra m nader senare en dotter till, som fick namnet Asta.

Eftersom huset i Radyr hade blivit n got tommare efter d den av Harald och Astrid flyttade Sofie med sina barn tillbaka till Llandaff, d r hon k pte huset Cumberland Lodge.

Roald b rjade sin skolg ng i Elm Tree House kindergarten n r han var sex. Han gick dock bara d r i ett r, och fick sedan g i Llandaff Katedralskola, d r han stannade till han var nio. M nga av Roalds minnen fr n skoltiden handlar om pryglingar utf rda av rektorn, och f rsta g ngen det h nde var i Llandaff Katedralskola.

Ett tomtebrus, tack , sa Thwaites till Mrs. Pratchett och h ll fram sin slant. Jag h ll mig lite bakom de andra, och n r jag s g Mrs. Pratchett v nda bort huvudet en stund f r att fiska upp ett tomtebrus ur kartongen, lyfte jag p det tunga glaslocket till burken med trollkarameller och stoppade ner musen. Sedan lade jag p locket igen s tyst jag kunde. Hj rtat dunkade i br stet p mig och jag var alldeles svettig om h nderna.

– Ur Mitt liv som pojk

Roald och fyra av hans v nner hade smugglat ner en d d mus i en glasburk i den lilla godisbutiken som l g vid skolan. Innehavaren, Mrs Pratchett gick direkt till rektorn och s g till att pojkarna fick sig en rej l reprimand. N r Sofie fick reda p det tog hon Roald ur den skolan och l t honom flytta till en internatskola i England, St: Peter s.

P St: Peter s var styrelseskicket en total diktatur. Husmor och rektorn best mde allt, och kom husmor p n gon med att g ra n got som inte var till tet, blev den nerskickad till rektorn f r prygling.

Roald hade en f rf rlig heml ngtan i b rjan, och l tsades till och med att han f tt blindtarmsinflammation f r att f ka hem.

-ven p St: Peter s fick Roald smaka p rottingen, efter att skolans mest sadistiska och prygelfixerade l rare kommit p honom med, vad l raren trodde var, fusk under l xl sningen.

Efter St: Peter s, Roald var d tretton, hamnade han p Repton, som l g tjugo mil fr n Kent, dit familjen hade flyttat. P Repton hade de ett s kallat fagging -system, d v s de yngsta p skolan fick vara pass-oppar t de ldre s k boazers (eg. beausieurs), och de som gjorde n gonting boazern inte tyckte om, fick stryk .

Roald blandade ihop rektorn p skolan, J. T. Christie, med Geoffrey Fisher, som senare blev rkebiskop av Canterbury, och Roalds skildring av Fisher i Mitt liv som pojk , har f tt m nga att bli uppr rda. I boken beskriver han rektorn som en man som p de mest sadistiska s tt pryglade eleverna. Det var dock Christie som var sadisten Roald beskrev i boken, inte Fisher.

Roald var mycket duktig i sport och fotografering. P Repton var han lagkapten f r b de fives och squash-laget, och var ocks med i skolans fotbollslag. F rutom dessa sporter sysslade han p fritiden med landhockey, golf och cricket. Hans fotografier h ngde i m nga utst llningar p skolan, och han fick utm rkelser av Kungliga Fotografiska S llskapet i London.

Afrika

Inom en vecka kallades jag terigen till Mr. Gobbers kontor. Ni skall ka till +stafrika , sa han.

Hurrraaaa! skrek jag och b rjade hoppa j mfota. Det r underbart, sir! Fantastiskt! Det r toppen!

Den viktige mannen log. Det r ganska dammigt d r ocks , sa han.

Lejon! hojtade jag. Och elefanter och giraffer och kokosn tter verallt!

– Ur Mitt liv som pojk

N r Roald hade g tt ut Repton fick han v lja om han ville studera vidare p t ex Cambridge eller Oxford, eller om han ville ta ett jobb. Roald ville jobba, men bara i ett f retag som skulle skicka honom till n gon avl gsen plats, t ex Kina eller Afrika. Egentligen spelade valet ingen st rre roll, Roald hade f r d liga betyg f r att komma in p n gon av de mer k nda skolorna. Underligt nog fick Roald jobb p Shell, vilket oftast kr vde skyh ga betyg. Shell utbildade honom f rst p huvudkontoret i London, och skickade honom sedan till Tanganyika (numera Tanzania), till Roalds f rtjusning, och Sofies besvikelse.

I Tanganyika bodde Roald tillsammans med tv andra Shell-anst llda, och de tre hade ansvaret f r ett omr de som omfattade ungef r fyra g nger Storbritanniens landyta, vilket fick Roald att k nna sig fri och obunden. De hade m nga tj nare, och i ett brev till sin mor skrev Roald att han k nde sig som en dj vla kung .

Efter andra v rldskrigets utbrott under slutet av 30-talet gick Roald med i RAF, med motiveringen att det verkade r tt sp nnande och intressant och fan s mycket b ttre n att g in i arm n h r ute och trampa omkring i hettan fr n den ena platsen till den andra och inte syssla med n gonting speciellt . Roald fick l ra sig flyga, skjuta, bomba och navigera, men p ett av sina f rsta uppdrag kraschlandade han i knen, och fick stora delar av ansiktet krossat. Roald fick ligga p sjukhuset i Alexandria i n stan sju m nader. Efter det var Roald fortfarande fast besluten om att forts tta flyga, och han blev omplacerad till Grekland, d r tyskarna invaderat. Roald skrev senare ett par noveller om den tiden, bl a Soloflygning, Shot down over Libya och A piece of cake. I vissa utm rkte han sig sj lv som en heroisk och or dd flygare, som f rf ljde och sk t ner verl gsna fiendestyrkor, men enligt hans kollegor under den tiden, var Roald ofta l ngt ver gr nsen f r verdrift. Han kunde f en spindel p middagsbordet att bli en j ttegrej . Efter n gra veckor skickades Roald hem, p g a huvudv rk och blackouts till f ljd av hans tidigare skador.

F rfattarskap

Efter RAF-karri ren terv nde Roald till London. D r b rjade han intressera sig f r konst, och kom att l ra k nna konstn ren Matthew Smith. Matthew tog med honom till en nattklubb d r Roald m tte diverse h gt uppsatta m n ur den brittiska milit ren. De uppt ckte Roalds sinne f r att kunna diskutera vad som helst, och skickade honom till USA som flygattach . I USA publicerades hans novell Shot down over Libya, vilket gav honom en karri r som f rfattare. Anledningen till att Roald skrivit den var att en k nd f rfattare, C. S. Forester, bad honom ber tta om sina erfarenheter i RAF. Roald valde dock att sj lv skriva om sina uppt g.

N gra r senare, n r Roald terv nde till Storbritannien, hade han best mt sig f r att inte terv nda till Shell, han skulle livn ra sig p sitt f rfattarskap. Roald tillbringade l nga perioder tillsammans med Claude Taylor, som hj lpte Roald att f da upp hundar. Under den tiden skrev Roald mycket, mest skr cknoveller, som fick mycket bra kritik.

Roalds f rsta barnbok k ptes av Disney. Den hette The Gremlins, och handlade om sm pysslingar som hoppade p RAFs flygplan, som de saboterade i luften. (Boken ska inte f rv xlas med de Gremlins som gick p bio f r n gra r sedan.)

1951 var Roald tillbaka i staterna, och tr ffade d r Patricia Neal, som han bj d ut p restaurang. Patricia spelade i De oskyldiga p Broadway, och hon och Roald tr ffades efter n stan varje f rest llning. Under samma tid fick Roald ett kontrakt med bokf rl ggaren Alfred Knopf, som hade l st hans novell Vink nnaren. Genom Knopf kunde han publicera m nga noveller i tidningar. Noveller som tidigare refuserats av The New Yorker.

Gifterm l

1953 stod det klart att Patricia och Roald skulle gifta sig. M ssan gde rum i Trinity Church i New York. De kte p smekm nad i Europa, f r att sedan k ra till Roalds familj i England. Sofie var v ldigt intresserad av att se vilken typ av kvinna hennes son hade gift sig med.

Efter den korta visiten i England kte paret tillbaka till New York, och hyrde d r en l genhet vid Central Park, till dess de hittade n gon annan stans att bo. Inte l nge efter sitt gifterm l fick Roald sin novell N gon som du publicerad. Recensenterna formligen ste lovord ver honom. New York Times recensent sade f ljande:

Det r sorgligt l ngt mellan varven, men ibland h nder det att den full ndade historieber ttaren dyker upp.

Namnet i f religgande fall r Roald Dahl

Under sommaren 1954 blev Patricia med barn, och ungef r samtidigt hittade Sofie ett utomordentligt fint hus i utkanten av Great Missenden. Huset, som d hette Little Whitefield, fick namnet Gipsy House. Roald och Patricia flyttade dit. I april f ddes Olivia, och Roald var mycket stolt ver sin dotter. Pat, som Patricia kom att kallas, hade efter en roll i teatern Katt p hett pl ttak, f tt erbjudande om filmkontrakt, och nappade direkt. Roald bodde med Olivia i Gipsy House, medan Pat spelade in Ett ansikte i m ngden i New York.

I Gipsy House hade Roald en egen vr d r han satt med sovs ck runt benen i en stor l nsstol och skrev sina noveller. Det r en underbar vr att sitta och arbeta i sade han till en intervjuande journalist. Hans noveller hade dock p nytt b rjat bli refuserade, och Roald var r dd att han b rjade f slut p id er. Hans redan publicerade b cker s lde inte heller, och Pat fick st till st rsta del f r deras uppeh lle. 1957 fick Roald och Pat en andra dotter, som egentligen hette Chantal, men som kallades Tessa.

Katastrofer

P sommaren 1960 fick Roald sin f rste son, Theo. Familjen flyttade d till New York igen, d r Roald gav ut en novellsamling, Puss Puss, som s lde mycket bra. Kritikerna var som vanligt missn jda, och p stod att Roald b rjade bli mer och mer f ruts gbar, och alldeles f r barnslig. Det var b rjan till Roalds karri r som barnboksf rfattare. 1961 kom Roald ut med boken James and the giant peach, vilken var hans andra barnbok.

Den f rsta katastrofen i Roalds liv var d hans fyra m nader gamla son blev p k rd av en taxi d han l g i sin barnvagn. L karna var inte s kra p om Theo skulle verleva, och Roald var mycket r dd f r att f rlora sin son. Theo verlevde, men med vissa hj rnskador. Han lever n idag, och bor hos sin mor.

Efter olyckan flyttade Roald med familj tillbaka till England och Gipsy House., vilket visade sig vara ett passande namn, eftersom Roald och Pat reste runt v ldigt mycket, (Gipsy = Zigenare).

Den andra katastrofen kom 1962, d Roalds dotter Olivia dog i m sslingen. Efter t sa Roald till sin f rl ggare:

Just nu k nns det som om jag aldrig kommer att skriva n got mer i mitt liv.

Dahl fortsatte nd att skriva, och 1964 fick de nnu en dotter, Ophelia.

Hans stora genombrott kom just 1964, d Kalle och chokladfabriken sl pptes. Alla barn lskade den, men kritikerna var inte riktigt lika gillande. I boken beskriver Roald en fattig familj, vars son, Kalle, vinner en livstids m ngd godis, och en guidad tur runt fabriken d r godiset tillverkas. Tillsammans med fyra andra barn lotsas han runt fabriken, och ett efter ett f rsvinner de andra barnen. Till slut r bara Kalle kvar, och garen till fabriken, Willy Wonka, utn mner honom till arvinge.

Pat hade vunnit en Oscar f r sin roll i Vildast av dem alla, och jobbade nu mindre. Hon var mycket selektiv n r det g llde manus, vilket gjorde att Roald var tvingad att h va in litet pengar p sina b cker. Han skrev ett par nya vuxennoveller som han hoppades tj na p . N got som st rde Roald mycket var att inget f rlag i England ville ta sig an Kalle och chokladfabriken. N r han 1965 kte till Los Angeles hade han fortfarande inget napp, och Pat var gravid igen.

Under inspelningen av en film drabbades Pat av ett stroke, vilket gjorde att hon fick sv rt att tala i framtiden, och hon var of rm gen att spela in filmer f r en tid fram t.

Pat f dde sitt barn den 4 augusti. Det var en flicka, som fick namnet Lucy Neal.

Filmmanus

Efter Pats stroke ins g Roald att han m ste tj na ordentligt med pengar sj lv, och han gick tillbaka till att skriva filmmanus, n got han inte gjort sedan The Gremlins. Det fanns planer p att g ra en film av Kalle och chokladfabriken, n got Roald inte var s rskilt glad ver, men som han ins g var n dv ndigt f r hans uppeh lle.

Tv r tidigare hade Roald m tt Ian Fleming, och var mycket intresserad av Bondprojektet. Eftersom Ian hade d tt skrev Roald ett nytt manus baserat p Ians Man lever bara tv g nger. P det manuset tj nade han mer n p n got annat arbete han gjort. Under tiden han skrev manuset kom en Rolls-Royce och h mtade honom eller hans f rdigskrivna manus varje morgon. Roald uppskattade verkligen den uppm rksamhet han fick, och ven om kritikerna tyckte att hans goda f rfattarsidor g tt f rlorade, var han n jd, eftersom filmen gick mycket bra.

1967 fick Roald stora problem med sin rygg, en skada han hade fr n sin flygkrasch i RAF. Hans diskbr ck opererades, men f rv rrades, och medan han sj lv l g p sjukhus dog Sofie, ttiotv r gammal, den 17 november, samma dag som b de Olivia och Alfhild hade d tt.

1968 gjorde Pat comeback i filmen The subject was roses. Hon gjorde mycket bra ifr n sig, och filmen bel nades med en Oscar. Roald fortsatte att skriva, och f rdigst llde manuset till Kalle och chokladfabriken.

N r Kalle och chokladfabriken d k upp p biodukarna 1971, var Roald inte s rskilt n jd med resultatet, men n r filmen gick bra mildrades hans sikter. Boken hade ntligen f tt f ste i Storbritannien, och James and the giant pear s lde ocks bra. Innan ret var slut var Roalds f rlag skyldiga honom n stan en miljon dollar i royalties. Kritikernas referat b rjade ocks mjukas upp, kritiker som f rut kallade honom barnslig och f ruts gbar sade nu saker som:

Den roligaste bok jag l st p m nga r!

Det skulle dr ja nda till 1977 innan Roald gav ut sin n sta bok, Den underbara historien om Henry Sugar.

Skilsm ssa

1983 skildes Roald och Pat. De hade varit gifta i trettio r, han var sextiosex, hon var femtiosex. Pat fick inte ut s rskilt mycket pengar vid skilsm ssan, med motiveringen att hon tj nade tillr ckligt p sitt sk despeleri, och Roald fick v rdnaden om barnen. Roald gifte sig igen, denna g ngen med en kvinna som hette Felicity. Pat talar fortfarande gott om hur v nlig Felicity var, och hur v l hon tog hand om sina styvbarn.

Under 80-talet skrev Roald n gra av sina mest k nda b cker. N gra exempel r: SVJ (Stora V nliga J tten), H xorna, Matilda, Mitt liv som pojk, och Soloflygning.

En av Roalds egenheter var att han kr vde att f skriva med blyertspennor av m rket Dixon Ticanderoga 1388 – 2 – 5/10, och d hans f rl ggare tog detta som ett sk mt blev han mycket irriterad. Han bytte helt enkelt f rlag (dock inte helt av denna anledning, men delvis), och hittade ett nytt i New York.

Under sina sista r beskrev Roald sig sj lv som en gammal, tunnh rig man som r kte massor av cigaretter, och drack oh lsosamt mycket whisky, samt proppade i sig stora m ngder choklad, n got som satt kvar i honom sedan skoltiden, d ett Canterburys godisfabrik skickade n got hekto choklad till varje elev p skolan varje m nad f r avsmakning och betygss ttning.

Roald dog den 23 november 1990 och ligger begravd i en sl nt mittemot Gipsy House.

Recensioner:

Mitt liv som pojk:

I Mitt liv som pojk ber ttar Roald om sin uppv xt, alltifr n hans f rsta minnen i Lladaff Katedralskola till hur han fick jobb p Shell och p s s tt fick ka till Afrika. Han ber ttar om sina sommarlov i Norge d han h ll p att f rgifta sin styvsysters f stman med getlortar, men ocks om hur livet var p de engelska internatskolorna.

Roald s ger sj lv att allt han skriver r sant, men jag misst nkte, och har senare f tt det bekr ftat, att han t njde lite p sanningen ibland, mest f r att g ra boken mer l sv rd och sp nnande. Jag tycker sj lv att boken var hemskt trevlig att l sa, mycket roande. Man kan n stan leva sig in i hur fruktansv rda alla l rare var, och hur rektorn pryglade barnen till lydnad.

MMMMM

Pojken som talade med djur:

Detta r en kort novell om hur en man under sin semester upplever en mycket underlig f reteelse. En sk ldpadda har blivit f ngad av ett g ng fiskare, och de ska just s lja den till hotellet som sedan ska g ra sk ldpaddssoppa p den. Men ett litet barn v gar sig n ra den livsfarliga sk ldpaddan och flyr ut till havs med den.

Novellen r bra ber ttad, kort och koncist, utan f r l nga utdrag om milj er etc. Helt okej novell.

MMMMM

Liftaren:

Liftaren r ocks en kort novell som ing r i samma samling som Pojken som talade med djur, och handlar om en man som plockar upp en liftare p v g hem till London. Liftaren visar sig vara en, som liftaren sj lv kallar det, fingersmed. Med andra ord r han en ficktjuv av h gsta klass. Under bilf rden lyckas liftaren ta tv b tesblock ur en polis ficka, f rarens b lte, nycklar och skosn ren. Novellen r mycket rolig, och man skrattar en hel del. Liksom P.s.t.m.d. r den skriven i jag -perspektiv, vilket g r att man l tt lever sig med i ber ttarens historia.

MMMMM

K llor:

Mitt liv som pojk av Roald Dahl

Roald Dahl – En biografi av Jeremy Treglown

Lusten att bli skr md – Ur Abrakadabra 1987:1 av Lena Kjers n Edman

ОТКРЫТЬ САМ ДОКУМЕНТ В НОВОМ ОКНЕ

ДОБАВИТЬ КОММЕНТАРИЙ  [можно без регистрации]

Ваше имя:

Комментарий